Lite om Cellen

 

  1. Cellmembran
  2. Cellplasman
  3. Endoplasmatiskt reticulum
  4. Ribosomer
  5. Cellkärnan
  6. Kärnkropp
  7. Kärnmembran
  8. Centrioler
  9. Mitokondrier
  10. Partiklar/fettdroppar
  11. Vacuoler
  12. Golgiapparaten
  13. Partiklar/fettdroppar
  14. Lysosomer

Cellen är kroppens minsta beståndsdel. Kroppen har ca 200 olika celltyper, där äggcellen är den största 0,25 mm. den minsta cellen är 0,004 mm. Uppskattningsvis 60 biljoner celler finns det i kroppen.

En cell består av c:a 75 - 80 % vatten. Resten är proteiner - fett - salter - socker och arvsmassa.

Olika celler har olika egenskaper beroende på vad de ska bilda för vävnad. 
Vävnader sätts samman till funktionella enheter och bildar organ.

Organen bildar organsystem som ex. rörelseapparaten - cirkulationsapparaten - andningsapparaten m.fl.

Alla celler har dock ämnesomsättning som en gemensam, livsuppehållande funktion.

Cellerna innehåller många olika mindre strukturer, s.k. organeller:  

Cellens grundplan.

Nucleus: ”Kontoret” Cellens hjärna. Den innehåller DNA och RNA vilka kodar för syntesen av de proteiner som styr alla de kemiska processer i hela organismen. Det är RNA - molekylerna som har med sig instruktionerna från generna ut till cellens ribosomer = proteintillverkarna.
Cellmembran:  ”Tull” Håller ihop cellen och har också till uppgift att kontrollera vad som ska passera in eller ut igenom membranet för att upprätthålla den för cellen bästa funktionen. I membranet som består av fosfolipider finns proteinmolekyler som känner av signaler utifrån och vidarebefordrar dem in i cellen. Dessa proteiner kan också bilda kanaler genom membranet. Lipidmolekylerna är så orienterade att de avgränsar det flytande innehållet från den flytande omgivningen.
Cellplasman: Själva mediet som allt inne i cellen flyter omkring i. Proteinlösning där det sker kemiska reaktioner. 
Endoplasmatiskt
reticulum:
Fabrik” Upptar ungefär halva cellvolymen och är ett veckat membran, med uppgift att tillhandahålla särskilda utrymmen där proteinerna kan få sin slutliga kemiska form. Här tas fosfater - olika sockerlösningar och andra molekyler upp av proteinerna.
Ribosomer:  ”Arbetarna” Sitter som små kulor utanpå det endoplasmatiska reticulet. Kan variera mellan tusentals och miljontals i varje cell, avhängigt av hur mycket protein cellen skall tillverka. 
Specifika budbärar - RNA
binds till ribosomerna och bestämmer vilka proteiner som den specifika cellen skall tillverka.
Golgiapparaten: Finns endast i högt utvecklade celler.  ”Lagret” Lagrar och bearbetar fetter, modifierar vissa proteiner ytterligare samt förbereder dem för transporten till sin placering inne i eller utanför cellen. 
Mitokondrier: ”Kraftstationerna” Membranstrukturer som utvinner energi ur kemiska bindningar i kolhydrater - fetter och proteiner. Energin omvandlas till en form som kan tillgodogöras av de andra organellerna till att fylla på sina energiförråd, adenotrifosfat ATP.
De bakterieliknande mitokondrierna delar sig själva inne i cellen, de har eget DNA.
Lysosomer: ”Sophantering” Cellernas magsäck, här sker nedbrytningen av den mat vi äter, med enzymer bryts födan ner i sina minsta beståndsdelar och kommer till användning i alla celler. Bryter bl.a. ner proteiner till aminosyror som ånyo används av cellen till att bygga upp nya proteiner
Cellskelett: "Stommen" Uppbyggt med extremt tunna filament av proteiner och ger cellen dess struktur. Cellens rörlighet sker på liknande sätt som i den tvärstrimmiga muskulaturen, genom aktin/myosin. Det är också med hjälp av dessa filament som cellens inre transporter sker mellan organellerna.
Vacuoler:  Små blåsor som bildas i golgiapparaten med uppgiften att vara de kärl som, matsmältningsenzym - slem transmittorsubstans och andra ämnen som skall transporteras ut från cellen, samlas i.
vacuoler för också näringsämnen in i cellen.
Centrioler: Håller den gränslinje där kromosomerna delar sig vid celldelningen.

 

Hos en flercellig organism som människan bildas specialiserade celler som har olika uppgifter och kan  grovt delas in i:

MITOS = Celldelning: En uppdelning av en "eukariot" cells liv i de fem olika celldelningsfaserna.

Interfas: Största delen av cellens liv utgörs av interfas, man kan säga att den är i sitt arbetsläge där den bara utför sina ordinarie arbetsuppgifter, t.ex. att tillverka de speciella proteiner som den är inriktad på att göra, den utsöndrar kanske lipider  (icke vattenlösliga föreningar) eller så framställer den kanske den bindvävsmatrix som håller ihop oss. Cellernas livscykel varierar inom vida ramar, från några veckor (de som lever i mag - tarmkanalen) till våra nervceller som inte förnyas under hela vårt liv. Mot slutet av denna fas får cellen signaler om att det är dags för delning, kromosomerna och därmed också DNA-molekylerna  dupliceras, och cellen går in i nästa fas.

Profas: Nu börjar de långa oorganiserade DNA trådarna i kärnan att dra sig samman och organisera sig till strukturer som vi kallar kromosomer och går nu mot nästa fas.

Metafas: Kromosomerna radar upp sig längs cellens cellens "ekvatorlinje" och lägger sig så att en kopia av varje kan gå till den nya cellen vid delningen. Allt detta styrs av en "kärnspole" som är så orienterad att den dirigerar kromosomerna till respektive celler. "kärnspolens trådar är en del av cellskelettet. Kärnmembranet har lösts upp och kärnan är inte längre avgränsad. Cellens ordinarie arbetsuppgifter är nu inhiberade och allt inriktas på att få en lyckad celldelning till stånd.

Anafas: Kromosomseparationen inleds, dotterhalvorna skiljs åt och går åt var sitt håll. De utgör nu början till två nya celler.

Telofas: Nu är kromosomerna framme i sina nya celler och de kommer nu att bilda nya membran mellan sig, nytt kärnmembran kommer också att bildas och två nya kompletta celler är redo för att ta sig an sina nya arbetsuppgifter, de går nu in i interfas.

Det är skönt att veta att de c:a 60 biljoner cellerna i vår kropp kan samsas så väl, 
om man tänker på hur svårt vi har för att samsas med varandra som människor!!!

Till startsidan